Twilight

Jag saknar min Bezzie så jag går i bitar snart!!!!! På gränsen till tårar hela tiden... tänker på henne varje dag och undrar hur hon har det, om hon saknar oss osv.. tänker "tänk om hon stannat, hade vi klarat det då? gjorde vi fel?" På söndag går prövotiden ut hos hennes nya familj och vi ska alla bestämma hur vi ska göra efter det. De ska bestämma om de vill ha kvar henne, och vi ska bestämma om de får det eller inte. Hjärtat säger NEEEEEJ det är MIN tjej, det är MIN Bezzie, MIN älskling.. jag kommer sakna henne hela livet... Men hjärnan säger Nej, vi kan inte ha två barn och Bezzie, det hinner vi aldrig med. Bezzie kräver lika mycket som barnen och det hinner vi inte på dygnets korta 24 timmar och det är bara elakt mot henne att inte kunna ge henne den tid hon förtjänar :( Min älskling förtjänar det bästa, och med två barn i familjen tror jag inte vi är det bästa för henne :( Men jag älskar henne så!!!! Och hon älskade oss.. Känns som ett stort SVEK mot henne..jag vet att hundar inte har "mänskliga känslor" och förmåga att förstå och koppla ihop olika saker som vi människor gärna tror att de kan, hon är nog jättelycklig där hon är idag och har nog inte en tanke på att vi skulle ha svikit henne, men det känns så i mitt hjärta. Vi har pratat med hennes nya familj mycket, och hon har det jättebra och älskar alla. De bor på en gård med olika djur, hon får vara med i skogen varje dag och åka traktor och massa roligt. Jag ber bara till gud att hon verkligen mår bra. Händer något med henne kommer jag aldrig förlåta mig själv. Hon har en del av mitt hjärta jag aldrig kan få igen från någon, varken hund eller människa. Jag älskar henne och måste intala mig själv att vi gjort det rätta för HENNE. Önskar bara det kunde vara det rätta för MIG. Men det kommer det tyvärr aldrig bli.

Jag älskar dig Bezzie.